Gul, gulare, gulast

I dalgången nedanför Tegelbacken ligger en stor kohage. Just nu är den gul av maskrosor och vackrare än någonsin. Men jag längtar ändå tills kossorna släpps loss och äter upp hela rubbet. Att spana på alla glatt skuttande kalvar är trots allt mycket roligare!

Från köksfönstret får man åskåda naturens pånyttfödelse och få en glimt av hur grön skogen håller på att bli.

Men gulast och vackrast av alla just nu är de skånska rapsfälten. Bakom hästhagen breder detta ut sig tillsynes oändligt som ett gult hav. När man tittat en stund kommer huvudvärken och det känns som ögonen liksom sugits längre in i huvudet.
Gulare kan ingen vara.

2 kommentarer

Filed under Hus & hem

2 responses to “Gul, gulare, gulast

  1. Emmily

    Jag älskar det gula. Man vill spara det i en burk och öppna i vinter när man glömt hur gult något kan vara och behöver ny energi.

    • Ja, det är väl underligt så fort man glömmer! Varje år tänker jag att rapsen nog är gulare än någonsin🙂 I år förundras jag dessutom av hur gott allting luktar när det är vår.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s